tisdag 10 februari 2015

Alvvays - sen upptäckt av perfekt pop.

Jag är en sån där "bloggräv". Jag har haft flera bloggar innan, och dessa har från början tänkt att handla om alla mina intressen men har efterhand mer och mer tagit formen av musikbloggar, vilket jag ibland inte varit helt nöjd med. De senaste ca 4 åren har jag däremot inte bloggat alls om musik utan skrivit "seriösare" texter på Rockfoto, något jag fortfarande sysslar med. Vid sidan av det så skriver jag om mina kombinerade cykel/fågelskådaräventyr på Arttrampet 2015.

Men allt platsar inte på Rockfoto. En del personliga tips som kanske är sent ute, åsikter om något som något mina kollegor på Rockfoto redan skrivit något om (som jag kanske inte håller med om) och så vidare. Och därför vill jag ha en egen sida där jag kan ordbajsa lite om musik jag gillar på ett ganska ostrukturerat sätt som ingen annan har något inflytande över. Och därför har jag startat Auth Music - en lagom oseriös liten musikblogg och alltså min första renodlade sådan någonsin. Hur ofta jag kommer skriva här har jag ingen aning om.

Namnet har jag tagit från en text på satirsajten Hipster Runoff där Auth, som kort för authentic, anses vara det som kommer efter indie. Texten är väldigt rolig och snudd på genialisk.

Auths do not have a visual aesthetic like ‘hipsters’.
Auth is a state of mind where you cannot be influenced. 

Vilket för oss vidare till Alvvays - det allra senaste bandet jag såg live. Det var på Beta i Köpenhamn härom dagen och jag följde med för att det lilla jag hört, bland annat den bländande hitsingeln "Archie, Marry Me", är ren och skär popperfektion. Kliniskt rena popmelodier är en bristvara i dagens musikutbud och jag saknar det. Nya häftiga sound i all ära, men inget slår en perfekt poplåt.

Min vän Daniel hade Alvvays debutplatta som årets bästa album 2014, dessutom helt utan någon konkurrens. När jag nu börjat lyssna mer förstår jag honom och sträcker mig efter repeatknappen hela tiden. "Archie" är inte ens bästa låten på skivan, kanske inte ens topp-3. Själv hade jag inte albumet med på min egen lista, något som idag framstår som ett enda stort fail. I konkurrens med Avi Buffalos At Best Cuckold (som jag ändå håller som ett litet strå vassare) gjorde Alvvays 2014 års bästa popalbum.

Alvvays är inte indie. Alvvays är inte twee. Alvvays är auth.

Och spelningen var naturligtvis fantastisk.

Next Of Kin


Atop A Cake




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar